Göran Persson blir PR-konsult

PR-byrån JKL skapar publicitet genom att anlita tidigare statsminister Göran Persson. Som det nämnts i flera svenska dagstidningar och affärspress, anser VD på JKL, Anders Lindberg, att det hela är en drömrekrytering. Tjänsten som Persson kommer att tillträda är på halvtid och han kommer att arbeta med rådgivning direkt till kund.

Frågor som vissa ställer sig i media är om det var ett rätt val som Persson gjorde. Göran Greider kommenterar i Aftonbladet att Persson tappar förtroende genom att svika sin politiska bakgrund genom att arbeta för ett företag med anknytningar till Moderaterna :

– /…/Det hade varit annorlunda om han valt att arbeta i rörelsens tjänst. I en verksamhet som finansieras av LO till exempel. (Aftonbladet)

Lena Mellin i Aftonbladet anser att hon inte kan se vilken vinning JKL får av att anlita Persson och ifrågasätter hans kompetens i PR-relaterade frågor. Hon menar dock att han inte sviker sin bakgrund:

– Nej, han har ju inga offentliga uppdrag längre. (Aftonbladet)

I Dagens Nyheter svarar Persson på frågan om hans kritik då Björn Rosengren antog uppdrag i Stenbeck-koncernen. Han erkänner kritiken men menar inte att detta är samma sak:

– Jo, det var jag och jag sa att det borde vara ett års karantän och det är vad jag tillämpar själv. Jag bad KU( konstitutionsutskottet) att verkligen granska detta.

– Internationellt är det en mycket vanlig företeelse [med en närmare relation mellan politik och näringsliv]. Men i Sverige är gränssnittet politik-näringsliv ganska lite utvecklat. Det är å andra sidan också en styrka att de båda inte blandas ihop för intimt. (DN)

Persson kommer dock inte arbeta med frågor rörande lobbying och kommer inte tillämpa sina kunskaper om olika politiker för att främja detta. Han kommer dock rådge om frågor rörande politisk kultur och skillnader i detta mellan länder.

Bloggaren och tidigare PR-konsulten Magnus Ljungkvist menar dock att Persson inte kan göra den distinktionen mellan lobbying och sina arbetsuppgifter:

Persson förnekar förstås att han ska vara lobbist. Han skambelägger detta fortfarande. Men lite larvigt blir det ju. Vad tror han egentligen att en lobbist är? Någon som smyger omkring och mutar politiker? Svaret är att det är en erfaren person (eller Persson) som ger råd och vägledning till den som vill föra ut sitt budskap eller har något att sälja. Alltså precis det som Persson nu ska syssla med. Antagligen kommer Persson inte syssla med den mindre glamorösa sidan av jobbet, alltså det som verkligen är jobb. Att skriva pressmeddelanden, skriva rapporter och ringa journalister kommer han nog inte att sänka sig till. Men lik förbannat ska han ägna sig åt strategisk rådgivning, alltså är han lobbyist.

I Dagens media kommenterar Fredrik Andersson som arbetar med Public Affairs på Prime om fördelen för PR-branschen:

– Ur ett branschegoistiskt perspektiv är det en mycket bra rekrytering. Att Göran Persson går till kommunikationsbranschen är ytterligare ett steg som pekar mot branschens ökade betydelse, säger Fredrik Andersson. (Dagens media)

Lobbyist eller inte – medias bevakning av PR-branschen kan nog förändras efter att Persson anslutit sig till sin nya yrkeskår.

Några till artiklar om Persson nya jobb finns också i Svenska Dagbladet, Dagens Industri, Resumé, Dagens Media och Expressen/Dina Pengar.se.

Okonventionell protestaktion mot ny avlyssningslag

Beta Alfa nämner i sin blogg om en artikel i tidningen Metro där man skriver om en bloggare som protesterar mot regeringens planer att avlyssna mejltrafik:

Bloggaren skickar kopior på alla sina utgående privata mejl till [försvarsminister] Mikael Odenberg och uppmanar andra att göra detsamma.

Enligt bloggaren är det inte olagligt att skicka sina privata mejl till försvarministern, då syftet inte är av ekonomiska intressen och därigenom inte kan räknas som oönskad e-postreklam, det vill säga spam.

Kanske det kan bli en hel del mejl för Odenberg om alla kommer fram.

Politisk journalistik brister enligt åtalad reporter

Niklas Svensson (Foto: Johan Adelgren)

I nätupplagan av Dagens media snappar Rolf van den Brink upp ett intressant debattinlägg från Niklas Svensson, den åtalade för detta journalist på Expressen som olovligt loggat in på Socialdemokraternas nätverk Sapnet. Svensson hade skrivit debbattinlägget i sin gamla tidning, där han har sagt:

– De nöjer sig med en källa. En lat politisk journalist citerar direkt från pressmeddelanden och ringer inte upp politiska motståndare.

Jonas Morian, ordförande i Socialdemokratiska pressföreningen, kommenterar även debattarrtikeln på sin blogg genom att bland annat exemplifiera andra former av bekvämlighet:

/…/ kanske är det så [att politiska reportrar är lata]. Kanske förlitar man sig alltför mycket på att få färdiga storys till skänks från ett partis politiska motståndare, missnöjda företrädare eller medarbetare, anonyma tipsare etc. Och är det så, så kan förstås den sociala metoden att över en öl eller två bygga förtroenden och hoppas på läckor framstå som ett mer proaktivt alternativ.

/…/ [politiker] bör komma ihåg att det inte finns något ”off the record” – /…/ journalister [bör också] ha i åtanke att även slipade politiker kan betrakta sina dryckeskamrater med presskort som redskap för sina syften. Den utnyttjade kan snabbt bli den som utnyttjar och tvärtom.

Det som i slutändan kan bli riktlinjen för båda parter är det som en person en gång sa till mig – att den dagen man slutar hedra vart vissa gränser går är den dagen man kan börja skada relationen sinsemellan – båder yrkesmässigt som privat.

Jag kan dock tänka mig att det kan vara svårt att hela tiden tänka på vart gränserna finns. Därför kan det kan vara bra för politiska journalister att ifrågasätta hur de påverkas i sina relationer med sina politiska kontakter. Samtidigt kan det heller inte skada för politiska journalister att garderara sig ytterligare genom att helt enkelt motbevisa Niklas Svenssons påståenden om journalistisk lathet.

Colberts tal till Bush

Vet inte varför jag missat videon med Stephen Colberts tal på Vita husets presskårsmiddag. Presskårsmiddagen är känd för sin lättsammare ton där amerikanska presidenter gör komiska framträdanden. President Clinton spelade saxofon och Bush letade efter sin hund och debatterade mot en kopia av sig själv. Men ingen slog kanske nyhetssatirkomikern Stephen Colberts framträdande.

Med en högervriden satir är Colbert en karikatyr inspirerad av journalister som den prorepublikanska reportern på Fox News, Bill O’Reilly. Colberts tal blandar smart roasting-komik med ren och skär dumhet, och ingen går säker i denna video – inte minst presidenten själv.

Ibland förundras man om det i videon verkligen händer, om Colbert verkligen säger detta till president Bush. Kanske ännu ännu mer förvånande ocn nästan skrämmande är hur presskåren och andra gäster under middagen försöker hålla sig ifrån att skratta åt Colberts skämt:

I believe the government that governs best is the government that governs least. And by these standards, we have set up a fabulous government in Iraq.

Every night on my show, The Colbert Report, I speak straight from the gut, okay? I give people the truth, unfiltered by rational argument. I call it the ”No Fact Zone.” FOX News, I hold a copyright on that term.

FOX News gives you both sides of every story: the President’s side, and the Vice President’s side.

So, the White House has personnel changes. And then you write, ”Oh, they’re just rearranging the deck chairs on the Titanic.” First of all, that is a terrible metaphor. This administration is not sinking. This administration is soaring! If anything, they are rearranging the deck chairs on the Hindenburg!

Colbert hade själv efteråt i sitt program The Colbert Report skämtat om det något svala mottagandet genom att säga:

”The crowd were ready to carry me out on their shoulders, even though I wasn’t actually ready to leave”

Det har också skrivits om rykten att Bush inte alls gillade Colberts framträdande och var rentutav sagt förbannad. Intressant är också rapporterna som nämner att repriserna av middagen med Colbert framträdande hade blivit förkortad från sin nästan fulla halvtimma till ett knappt fem minuter långt segment.